My life in a nutshell

Så var måndagen avklarad. Vaknade strax innan sex imorse till busschaufförns väna stämma som kungjorde att vi närmade oss Oslo centralen..... Huh? Nyvaken och halvblind som en nykläckt kyckling inser jag hur bra jag faktiskt sover ihop med larmet av bilstereos, övertrötta ungdomar och snarkande medpassagerare.
Inte friskt...
Måste hur som helst ha gått på nån form av sparlåga hela dagen efter helgens Stockholmtur. Aldrig har början på en vecka gått så smärtfritt!

Blir alltid lika förvånad över hur mycket jag slappnar av när man efter fyra timmars bilkörning äntligen svänger av E18 mot Segeltorp, bara tanken på att man snart sitter hemma hos Syrran får en att dumflina. Då hamnar man som vanligt i tankarna om att Stockholm trots allt är en himla fin stad och att det kanske skulle gå an att bo där också... Tills man står mitt i smeten. 
Åkte in till centralen för att möta upp en nyligen hemkommen Emil på lördagen och jag har inget emot folk överlag, men omgiven av dom drabbas jag i svaga ögonblick av lätt torgskräck. Riktigt skönt att bara sätta sig i ett hörn av Wayne´s Coffee och stri skit i ett par timmar. Sen att försvarsmakten, eller vilket pucko det nu var, bokat hemresebiljetten fel med ett helt dygn var väl kanske inte riktigt planerat, men jag tyckte iallafall första halvan av Prince of Persia var helt okej!:)








Söndagen flöt på bra med strandpromenad, hårfärgning och jungfruresa med Råttan för Ninni och Johans del. Värsta lilla åket i stan! Grattis till nya bilen:)

Nu ska jag söka energi på annan ort.

Wish me good luck.

Den är märklig. Den där känslan av total villrådighet när du börjar tvivla på allt; på dig själv som person, på alla val du någonsin gjort och därmed på din livssituation överlag.
Ingen vill må dåligt- egentligen- men när man mått psykiskt kasst länge nog lär man sig leva med, och tillslut bli beroende av, just den sinnesstämningen. Man nästan gottar sig i att ha hela världen emot sig, för det har man ju..? Men allt löser sig. Man tar sig ur det, blir starkare och lär sig leva med och älska sig själv. Ändå kommer man fortfarande ihåg den där känslan. För mitt upp i allt är det ändå en trygghet, att leva på botten. Man vet liksom vad man har.

Allt har flutit på så bra det senaste halvåret, nästan som om jag fått låna lite andrum från den normala världen. Iallafall var det precis vad jag behövde. Men så kommer verkligheten ikapp och saker som man själv inte kan styra över händer. Man ställs inför val, som en vis kvinna sa. Även om det numera är förvånadsvärt lätt att välja lockar likt förbannat dilemman av olika storlekar fram funderingar.
Då är det upp till var och en att besluta sig för att lösa problemen, eller minnas tillbaka på tryggheten i att må skit- att flörta med hopplösheten.        
Jag tänker inte minnas, det ger ingenting. Jag kommer lösa problem som kommer upp, ett efter ett.

Så det så!

Holmenkollen vid horisonten

Hooh vad bloggandet är på G nu helt plötsligt!
Tänkte visa styrkeprovet efter den nu alltmer förekommande löparrundan nuförtiden.



The trapp



Marianne laddar



Lång väg ner...



Välförtjänt paus

Poff sa det så var sommarn äntligen här! Förra veckan var det vantar på när man gick huttrande till jobbet på morgonen, nu sitter jag i bikini på balkongen med laptopen i knät och kollar på ungar som leker vattenkrig. Även om det inte är de 40 kvävande grader som vissa andra får vistas med, tycker 20 räcker mer än väl.

Har konstaterat att svenskar faktiskt har lite att ta efter norrmän vad gäller nationaldag-firande. Anlände lite förvirrad till centralstasjon på måndagen och blir genast överväldigad av hur mycket folk det var- och i stort sett alla var uppklädda till tänderna med kostym eller folkdräkt. Har senare fått veta att en sån utstyrsel sällan går på mindre än 30 000 spänn(!) och att det är en vanligt förekommande konfirmationsgåva. Seden är att flickan ifråga åker till moderns hemort och får dräkten skräddarsydd med handbroderier och hela baletten.
Inget att "slänga på sig" en vanlig lördagkväll förmodar jag...

Är hursomhelst glad över att jag släpade mig iväg en dag tidigare. Riktigt intressant att ha sett även om man mest bara agerade åskådare. Stämningen var på topp! Tänk att gå uppför Karl Johann och inte veta vart att fästa blicken, det är helt enkelt för mycket att se! Hoppas jag kan lägga ut lite bilder senare.

Nästa helg blir det återigen långledigt och första kolsnäs med grillat. Woho!



Min nya älskling! Inte lika hård utan sina pingvin-högtalare men funktionabel ändå.

                             


Vart tusan tar tiden vägen?! Idag är det exakt fyra år sen jag och Kendra skolkade halva dagen för att ta bilen från Torsby till Sunne och en födslovärkande Marie. Inte för att det fanns så mycket att göra föt henne mer än att sitta i nervös förväntan och agera moraliskt stöd... typ.
Idag firade vi att lillkillen blev "gammal gubbe" med presenter, tårtor och serpentiner både högt och lågt och jag kommer i funderingar om när en annan står på tur. 
Herregud, med den livssituation jag befinner mig i idag verkar den dagen minst hundra år härifrån! Inte för att jag direkt suktar efter mjölksprängda tuttar och bajsblöjor men när man sitter i soffan med en liten halvtrött kille i knäet kan man inte annat än att börja undra.  

Imorgon blir det upp schvine-tidigt för att hoppa på tåget back to Norway och 17 maj! Ska faktiskt bli riktigt intressant att se.

                             Goodnight folks!

Mamsen och papsen




Tina, Affe och Kendra




Carmeeting i Afrika

Fattar inte vart orken tog vägen. Hade hur mycket överskottsenergi igår som helst så löparrundan kändes som ingenting. Nu verkar den ha sprungit iväg och gömt sig i nåt hörn...
På tal om ork, verkar ta mig tusan som allt kutande börjat ge resultat! Berodde förmodligen på väder, psykiskt tillstånd osv men "Backen"  verkade för en gångs skull inte så lång. Lite måste man få skryta;)

Gläder mig verkligen till kommande långhelgen med allt vad det innebär av barnkalas, läkarbesök, bildanalyser och Annalisor! Men känns oerhört märkligt att bara jobba till onsdag för att sen ta sitt pick och pack å dra hemåt igen. Återvänder däremot 17 maj för att uppleva norska nationaldagen for real i Oslo.
Hoppas bara ryktet om att dom bränner svenskar på bål inte stämmer...
Neeeh!

På tal om norskar så fick jag en, enligt oss, så snygg bild på mig och kollegan Mari!




Eller nåt...:)



Nu ska jag försöka hitta livsgnistan igen!
Behöver semester...

Sååå himla gött! En av få gånger jag faktiskt har lägenheten för mig själv!
Inte för att mina rumskompisar tär på mitt privatliv så förfärligt mycket, men när jag väl kommer till ro med tända ljus, lite music och minidvdn (eller vad det nu är) är det gött att bara njuta av känslan av att bara vara ensam.

Kommer faktiskt på mig med att ibland längta nästan lika mycket tillbaka till Oslo som hem till Sunne, vadan detta?!
Ändå tycker jag att jag de kontakter jag har, eller vill ha, känns så mycket mer trygga nu än förra vändan jag gjorde på Gardermoen.
Är det kanske just därför jag kan längta tillbaka, för att jag vet att de människor jag bryr mig om kommer finnas kvar även om jag åker?
Eller längtar jag helt enkelt efter någon annanstans?

Jag tror nog på första alternativet!

Köpte ny mösskeps idag förresten som Syrran tyckte att jag absolut måste lägga ut!
Körde med lite andra bilds som alltid får mig att le iallafall:)  







How you doin?




Ahhh.. Litt mongo äe ni att;)




Säger bara: Hahahahahaha!




SMILE, GOD DAMNIT!




Happy happy:)




My beautiful mother!




Lilla mormor:)




Stor i käften?





Och slutligen min absoluta favorit:

Vill bara lägga ut lite födelsedagsbilder från i helgen! Hade hur många som helst men är på tok för trött för att ta med alla.
Var hursomhelst en kanonfödelsedag!

Tack allihop!:)







Ja må jag leva;)






La Malin och el Kendrus




Lyktan jag fick av Malin och Johan, visst e den fin!





Kendras mästerverk! (Plus ett parporrbyxor jag inte tänker visa bland allmänheten!)




Mitt näste utökas!




Och slutligen ett bevis på att våren faktiskt anlänt till Oslo!