My life in a nutshell

Se där ja! Första veckan efter en lite för kort semester avklarad. Och visst tusan känns det bra att vara tillbaka i vardagslunken, även om jag gick runt som i en avskärmad bubbla större delen av måndagen.
En kollega frågade mej idag, apropå ingenting, om jag aldri blir lei av all denne vaskinga hver dag?
"Nja, blir du aldrig trött på att mest sitta på arslet hela dagarna?", hade jag lust att svara med avstod.

Nej men visst finns det tillfällen då man vill skrika rakt ut när monotonin sätter in och man får känslan av att ens jobb är totalt meningslöst.
Men som alltid blir jag påmind om varför jag trivs så bra som jag egentligen gör, tack vare alla barnen som kommer med märkliga funderingar och knäppa infall.... Detsamma gäller ju även mina arbetskompisar också ska tilläggas.
För en gångs skull är jag på ett ställe där jag känner mej genuint omtyckt och accepterad av åtminstone majoriteten och där det jobb jag gör faktiskt behövs och, oftast, uppskattas.
För mig är det värt allt.

Önskar bara det fanns ett sätt att driva ut några hjärnspöken ur ett alltför förvirrat huvud.






Enda bilden jag gidder lägga ut för tillfället. Kendra och Affe på tur i Lakselv, jäklar va vi gick...