Flörta med hopplösheten.
Den är märklig. Den där känslan av total villrådighet när du börjar tvivla på allt; på dig själv som person, på alla val du någonsin gjort och därmed på din livssituation överlag.
Ingen vill må dåligt- egentligen- men när man mått psykiskt kasst länge nog lär man sig leva med, och tillslut bli beroende av, just den sinnesstämningen. Man nästan gottar sig i att ha hela världen emot sig, för det har man ju..? Men allt löser sig. Man tar sig ur det, blir starkare och lär sig leva med och älska sig själv. Ändå kommer man fortfarande ihåg den där känslan. För mitt upp i allt är det ändå en trygghet, att leva på botten. Man vet liksom vad man har.
Allt har flutit på så bra det senaste halvåret, nästan som om jag fått låna lite andrum från den normala världen. Iallafall var det precis vad jag behövde. Men så kommer verkligheten ikapp och saker som man själv inte kan styra över händer. Man ställs inför val, som en vis kvinna sa. Även om det numera är förvånadsvärt lätt att välja lockar likt förbannat dilemman av olika storlekar fram funderingar.
Då är det upp till var och en att besluta sig för att lösa problemen, eller minnas tillbaka på tryggheten i att må skit- att flörta med hopplösheten.
Jag tänker inte minnas, det ger ingenting. Jag kommer lösa problem som kommer upp, ett efter ett.
Så det så!
Ingen vill må dåligt- egentligen- men när man mått psykiskt kasst länge nog lär man sig leva med, och tillslut bli beroende av, just den sinnesstämningen. Man nästan gottar sig i att ha hela världen emot sig, för det har man ju..? Men allt löser sig. Man tar sig ur det, blir starkare och lär sig leva med och älska sig själv. Ändå kommer man fortfarande ihåg den där känslan. För mitt upp i allt är det ändå en trygghet, att leva på botten. Man vet liksom vad man har.
Allt har flutit på så bra det senaste halvåret, nästan som om jag fått låna lite andrum från den normala världen. Iallafall var det precis vad jag behövde. Men så kommer verkligheten ikapp och saker som man själv inte kan styra över händer. Man ställs inför val, som en vis kvinna sa. Även om det numera är förvånadsvärt lätt att välja lockar likt förbannat dilemman av olika storlekar fram funderingar.
Då är det upp till var och en att besluta sig för att lösa problemen, eller minnas tillbaka på tryggheten i att må skit- att flörta med hopplösheten.
Jag tänker inte minnas, det ger ingenting. Jag kommer lösa problem som kommer upp, ett efter ett.
Så det så!
Kommentarer
Postat av: Emil
Me like. du, jag kommer som det ser ut nu att åka på lördag eftermiddag från sthlm. bara ändrats 3gånger. kommer förmodligen kunna träffas vid centralen.
Postat av: Jag
Låter mycket bra, dit hittar jag ju till och med:) Bara det nu inte blir nån fjärde ändring. '
Hope not.
Postat av: Linda
Det är så lätt att skärma av sig och stanna där. Det finns få som kan tränga sig igenom och dra dig ur skiten du "valt" :) att grotta ner sig i. Jag lovar dig att det finns en större glädje och trygghet i att välja aktivt och ryggraden blir rakare.
Postat av: sandra
Du är vis min kära kusin!
Trackback
