Uppenbarelse

Jag står i ett tomt rum.
Jag är helt ensam.
Rummet är dunkelt och mycket litet, ingen är här förutom jag.

Eller?
Nej.

Rummet vidgas, blir större, ljusare.
Jag befinner mig i en sal.
Jag ser nu att jag är omgiven av människor.

Några står så långt bort att jag nätt och jämt kan urskilja deras ansikten.
Om jag ropade skulle de höra, men det gör jag inte.
Andra ser jag tydligare, dom står några meter ifrån mig. Precis där jag vill ha dem.

Vissa står alldeles intill mig, kan sträcka ut handen och nästan röra vid några.
Dessa håller jag stadig ögonkontakt med.

I ett hörn står en ansiktslös, brokig skara med ryggarna vända mot mig.
Dessa ägnar jag knappt en blick,
dom kommer snart att vända sig om.

Nu upptäcker jag dörren längst ena väggen.
Den är rödmålad och utmärker sig bland allt det annars vita.
Det står människor även där på andra sidan.
Men dom kan inte komma in. Om jag inte väljer att släppa in dom.
Det vet jag.
För jag har nyckeln.

Kommentarer
Postat av: Linda

Mäktigt och sant

2010-04-11 @ 23:00:16
Postat av: Syrran

Va målande! Fortsätt att stå på samma ställe i salen så länge som du behagar. Rör dig sakta åt olika håll för att se vilka människor som uppenbarar sig och hur du trivs med det...



Du är underbar!

2010-04-13 @ 08:57:34
URL: http://ninnifrykman.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0