Återblickar
Tittar ut genom fönstret och konstaterar att det nog blir en riktigt vit jul, och förmodligen ett skitkallt nyår!
För egen del anser jag nyår vara överskattat. Minns tillbaka på tidigare års tappra försök att ringa in det nya året.
Jag tror det var 2002 när jag låg hemma i spysjukan och på tolvslaget stod i 25 minusgrader och inte särskilt förundrat betraktade raketerna, samtidigt som jag tvingade i mig två munnar mousserande vin... Aldrig har "fuskchampagne" smakat så vidrigt.
En annan nyårsafton jag firade ihop med bl.a Malin Larsson hamnade vi på nån konstig knuttefest i ett, med tanke på folkmängden, på tok för litet hus brevid gamla matkassen. Kvart i tolv hade vi fått nog och fick nån manisk idiotidé att vi skulle hinna till selma och se på fyrverkerierna. På tolvslaget sprang jag- konkande på våra tillhörigheter- och Malin- iförd kortskjol, tunn jacka och högklackat- i full kareta med sikte på selma.
Tror vi hann se de sista fem minuterna.
Det kallaste nyåret var absolut det vi firade i Gräsmark, långt ute i skogen, när vi GICK en halvmil till "centrum" på en snorglin grusväg klockan tre på morgonen. Räknade till tio gånger som Kendra drattade på ändan.
Men sen finns det ju många andra bra nyårsaftnar att se tillbaka på.
Nyår 2008 i Berg med raketer som flög överallt, massa härliga människor och en rolig kväll rent allmänt.
Eller 2009 på stora torget i Arvika. Jisses, har aldrig sett så mycket folk där. Och sköt raketer gjorde dom ATT-mitt ute på torget. För övrigt tröttnade jag och Kendra efter typ en kvart och gick istället i sakta mas hem. Riktigt mysigt det också.
Vet inte varför jag blir så nostalgisk över just nyår.... Kanske för att man aldrig riktigt vet hur dom kommer se ut- till skillnad mot julafton- och för att kvällen oftast bara blir ett suddigt virrvarr av folk, alkohol, raketer och beslutsångest. Men likt förbannat varje nyår kommer jag på mig själv- likt på jul- med den där länslan av barnslig förväntan och lycka.
Men det kan jag nog leva med.
Förväntningarna är många över årets fest. Milleniumskiftet firade jag tillsammans med mina föräldrar och deras närmaste bekanta inne i Stockholm. Vi gick längs stadsgården där gigantiska facklor brann och fick uppleva Europe på avstånd när de brände av "The final countdown". Jag spydde på pendeltågel hem - tyvärr i samma sällskap.. mina föräldrar och deras närmaste bekanta. Ett minne för livet. Annars brukar jag inte vara speciellt dramatisk av mig. O eftersom det inte finns några pendeltåg i Sunne så känner jag mig lugn.
Hej. jag hittade hit. ;)
http://www.nwt.se/lasarnas/article629548.ece
här är min hälsning
Ville bara önska god jul till dig min kära vän!
Nja, ang det där nyåret i Gräsmark! Jag har andra minnen av den kvällen än du tycks ha;) Förträngt!? Hihi! Anne-Britt Hälsar!
