Moralkärring!
Ända sen vi föds får man, om man har tur, lära sig om skillnaden mellan rätt och fel.
Jag själv skulle förmodligen inte få mer än en tvåa på moraltestet som sänds i P3programmet krister, men ändå tycker jag mig ha en ganska klar uppfattning.
Men läran om vad som än normalt och inte normalt, vad för gott gör den? Egentligen?
Många gånger tror jag vi styrs mer av viljan att acceptera det normala än vad som är rätt. Vad är det i ett beteende som avgör om det är acceptabelt och förståligt eller inte? Beror det på människan eller handlingen i sig?
Oförståelse är något jag begriper, fan... jag betvivlar att jag själv förstår särskilt mycket, om ens litet.
Men OVILJAN att förstå andra saker än vad man är van vid och enbart kan koppla till sig själv, det förstår jag inte.
Vad är det att vara såpass rädd för att man väljer att dra paralleller mellan det som strider mot det vanliga och orätt? När det inte ens är samma sak?
Det var inte meningen att det här skulle bli ett predikningsinlägg, jävla moralkärring som Kendra skulle ha sagt.
Men ibland händer vissa saker som får mig att bli så jävla besviken på allt vad fölk heter, men som samtidigt får mig att känna mig så tacksam över att jag har dom jag tycker om.
Dä finns fölk te allt och jag tycker mig börja se skillnaden mellan dom det är värt att umgås med och inte.
Jag själv skulle förmodligen inte få mer än en tvåa på moraltestet som sänds i P3programmet krister, men ändå tycker jag mig ha en ganska klar uppfattning.
Men läran om vad som än normalt och inte normalt, vad för gott gör den? Egentligen?
Många gånger tror jag vi styrs mer av viljan att acceptera det normala än vad som är rätt. Vad är det i ett beteende som avgör om det är acceptabelt och förståligt eller inte? Beror det på människan eller handlingen i sig?
Oförståelse är något jag begriper, fan... jag betvivlar att jag själv förstår särskilt mycket, om ens litet.
Men OVILJAN att förstå andra saker än vad man är van vid och enbart kan koppla till sig själv, det förstår jag inte.
Vad är det att vara såpass rädd för att man väljer att dra paralleller mellan det som strider mot det vanliga och orätt? När det inte ens är samma sak?
Det var inte meningen att det här skulle bli ett predikningsinlägg, jävla moralkärring som Kendra skulle ha sagt.
Men ibland händer vissa saker som får mig att bli så jävla besviken på allt vad fölk heter, men som samtidigt får mig att känna mig så tacksam över att jag har dom jag tycker om.
Dä finns fölk te allt och jag tycker mig börja se skillnaden mellan dom det är värt att umgås med och inte.
Kommentarer
Postat av: Linda
Det här blev jag SÅ glad av att läsa. De som inte förstår sig på skillnaden missar mycket.
Postat av: Ninni
Instämmer med föregående talare.
Att va en jävla moralkärring är, åtminstone i det här sammanhanget, en komplimang syrran! Vik dej för fasen inte när du vet att du har rätt. Jag vet vad du pratar om i det här sammanhanget och jag VET att du har rätt!
Puss
Postat av: nästingen
att vara normalt är onormalt :) J*vla NTV:are (dom som inte fattar alltså, du är smart Tove)
Postat av: Din mamma!
Nu undrar jag bara om du vill leka med mig?
Trackback
